Var på Idrottens hus igår och lyssnade på Johan Fyrberg som höll en föreläsning. Han tog upp många intressanta ämnen och nya synvinklar som var nyttigt att få höra.

Det han började med var då att ta upp fördommar som finns kring ridsport. Några av dem vi kom fram till:

*Ryttaren bara åker - hästen gör jobbet
* Tjejsport
* Luktar illa
* Snobbsport

En annan sak som han tog upp var att Adam Alsing på Mix Megapol hade sagt att han tyckte att det var jättekonstigt att Rolf-Göran Bengtsson var nominerad till Jerringpriset. "Vadå? Det är väl inge konstigt?" Tyckte de andra i studion. Han svarar då att han tyckte att Ninja La Silla skulle ha varit nominerad istället.  De flesta skulle nog säga att han sa så för att han är okunnig eller oinsatt i hur det är att vara ryttare. Men faktum är att det är vi själva som har skapat detta rykte.

Vi ryttare bryr oss och tycker mycket om våra hästar  och är ödmjuka, vilket man absolut ska vara, men man ska också kunna ta emot beröm och förstå att det är tack vare en själv som det har gott bra och inte bara hästens förtjänst, vilket det kan verka som för andra icke insatta när vi ofta är snabba att säga när det har gått bra "Hästen var helt otrolig" eller "Hästen är verkligen i toppform nu och var så himla snäll..." Det här brer ju bara på det missförstånd som redan finns. Att vi ryttare inte gör något, utan att hästen står för allt. Givetvis så är hästen en stor del av prestationen, men hästen hade inte kunnat rida banan felfritt utan ryttaren. Inte kunnat rida ett dressyrprogram och absolut inte klara all förberedande träning och skötsel utan ryttaren.

När vi pratade om det här så kom vi osökt in på Självförtroende och Självkänsla. Många idrottare blandar lätt ihop detta. Självförtroende och en själv som person hör ihop. Självkänsan hör ihop med hur vi presterar. Vi vill ofta alltså tro att vi är sämre ryttare om vi gjort en dålig prestation, vi vill till och med tro att vi själva är dåliga som personer! Vi är ofta alldeles för duktiga med att trycka ner oss själva när det går dåligt. Med det vill man inte säga att det är fel att bli arg och besviken efter en tävling som gått dåligt. Det visar bara att man varit taggad och laddad inför tävlingen, men man ska kunna ta nya tag. Johan poängterar också hur viktigt det är att man inte bara har ridningen i livet, utan att man försöker balansera upp det med ett "vardagsliv" då man skulle gå under varje gång det gick dåligt på en tävling, bara för att ridnignen är hela ens liv. Det har till och med gjorts en undersökning att man oftast "förlorar" just för att det är näst intill omöjligt att alltid vinna och alltid vara på topp...

Det är alltså väligt viktigt att man mår bra som person. Det är många förbund och klubbar som tar detta på stort allvar. Ett exempel Johan tog var Kalmar FF. De är mycket nogranna med att spelarna verkligen mår bra som personer och som ni säkert vet är att de vann SM guld förra året.

En annan sak man måste lära sig att skilja på är resultat och prestation. En prestation är vad man åstakommer inne på banan, utan att gämföra med någon annan ryttare. Det är en prestation. Ett resultat är när man har utfört en prestation  men man gämför det med andra - man får en resultatlista. Många hänger alltså upp sig väligt mycket på resultat istället för att titta på sin prestation, vilket egentligen är helt omvridet. Det är ju faktiskt så, att man inte på något sätt kan påverka ett resultat. Man kan inte påverka hur de andra ryttarna kommer att rida, om de har en bra eller dålig dag, om de har tur eller otur. Man kan bara påverka sin egen prestation. Det är det enda man kan förbereda sig inför; sin prestation. 

Man kan alltså göra en jättebra prestation, kanske sin livs ritt och ändå i resultatlistan komma sist. Man kan också ha gjort en kass prestation men ändå komma etta på resultatlistan. Det är alltså ganska galet att mäta allt sitt hårda förbertedande med träning med ett resultat, när man i själva verket ska titta på sin prestaion.

Johan frågade oss alla vad vi gör när vi kommer hem från en tävling. Vi har hoppat 13 språng i en klass men fått ett nedslag i omhoppningen. Vad går vi igenom efteråt med tränaren?

Det intressanta var att alla svarade att de gick igenom med tränaren vad det var som hade gjort att man rivit hindret och sedan övar på att rida ett sådant bättre och inte på det sätt man gjort på tävlingen. 

Johan frågar oss då:
Men, tror ni inte att det är lättare att göra om det felet om man tränar och tränar på just det lilla fel man gjort på ett hinder istället för att försöka göra om allt man gjorde rätt på de 13 andra?

Vi har alltså en förmåga att fokusera på fel saker. Rider man och tänker "Jag får inte göra som sist, jag får inte göra som sist..." Då gör man, lik förbannat precis likadant som sist. Så enkelt är det, det är så vår hjärna är programmerad.

Johan ville också poängtera att det var mycket viktigt att man satte upp mål. Dessa mål ska alltså vara prestationsmål och inte resultatmål. Ett slutmål kan inte heller vara "Jag vill kvala till SM" då det bara är ett delmål. Ska man bara vara nöjd när man har lyckats kvala? Vill man inte rida SM? Ska ens mål kanske vara "Jag vill rida SM" eller "Jag vill rida två felfria 145" ? Varför det är viktigt att sätta upp mål är just för att det är en morot för dig själv. Du vet vart du vill komma och får extra motivation.

En viktig del i framgång, som vi inte får glömma är Teamet kring ryttaren. Detta har det alltså gjorts en undersökning på och man ser att de som har nått framgång har alltså ett bra "team" bakom sig. Hur bildar man då ett sådant? Vad består det av? Teamet består av allt från familj till klubben, hovslagaren, veterinär, tränare o.s.v. Vi vill ju att hovslagaren inte bara ska sko vår häst, utan han ska sko den så bra som det bara går. Vår tränare ska gärna vara den bästa av alla. Men hur får vi t.ex. vår tränare att vara den bästa tränaren, vad är det som gör att tränaren verkligen gör sitt yttersta? Jo, vi måste också göra vårt yttersta på träning! Verkligen vilja utvecklas. Ni kan ju kanske tänka er hur kul det är att ha en elev som man skulle kunna lära så mycket, men eleven har ingen lust att lära sig ett skit. Det ger ingen motivation.

Så vi behöver alltså ett nätverk runt oss, för att fungera och för att vi ska kunna bli rikigt bra så ska gärna nätverket vara det bästa. 


Detta var lite av mycket jag fick ta del av igår :-)

Ha det b(h)äst!

Elin