va? menas det att man inte får ha bakbenskydd på hästar upp til 6 år? :S varför?

Jo, man får ha bakbensskydd på unghästar, men man får inte ha hur tunga som helst och inte vilka remmar på dem som helst. Jag tolkar det som att man inte får ha några slags teknikskydd på unghästar under tävling.

Hur kommer det sig att hon blir varm / svullen i benen? Har du provat med kyllera?

Anledningen till att hon blivit lite varm i benet är antagligen att hon har brallat i hagen och att det då blev för stor påfrestning för hennes gaffelband som ännu inte är starkt nog. Mer om hennes skada kan du läsa om här. 

Eftersom jag kom på morgonen och värmen troligtvis var från gårdagens lek i hagen så var det för sent att kyla. Kyla benet ska man helst göra inom närmsta timmen för att det ska ha nånon effekt. När jag kyler så använder jag kallt vatten då det är det absolut bästa anti-inflamatoriska. Men efter det så vill man ha värme i benet, för att öka blodcikulationen som ska främja läkprocessen, därför är det bra att linda benen då det ger värme = ökad blodcirkulation. Ett annat sätt att få igång blodcirkulationen är t.ex att skritta.

(Bild från osterbo-gard.se)

får jag bara fråga varför hon går på lugnande? går de inte att sitta på henne annars? :)

Hera är i vanliga fall en väldigt lugn individ som man kan rida med överallt, ensam eller med andra. Men nu när hon har vilat i 7 månader så blir hon (liksom många andra hästar som varit konvalecenter en längre tid) deprimerad och har enormt mycket överskottsenergi som hon aldrig blir av med. Hon blir då som en unghäst på nytt och hoppar till för i princip allt som går att bli rädd för (och allt annat).

Och ja, det blir lite väl mycket rodeo för att det ska vara säkert att sitta på henne. Men det är även för hennes eget bästa, så att hon inte ska dra upp sin skada på nytt eller skaffa en ny. Jag hoppas verkligen att jag kan sluta med den snart! Vi tänkte prova att inte ge henne lugnande en morgon när det är lugnt i ridhuset och hon travar något mer än vad hon gör i dagsläget. :)

 

Har en stor röd rosett i svansen på Hera för att varna andra ryttare. Men när jag slutar med lugnande kanske jag borde ha en sån här hängandes där bak istället?

haha ne gud vilken sötis häst ^^

En fråga också xD vilken storlek hade du när du gjorde bakgrunden till din blogg i pixlar? det vanligaste webbmåttet ligger på lite över 1200px tror jag men jag hittar inget som passar :P



Haha, ja visst är hon ;)

Jag har 1000 px i bredd. Men jag har upptäckt att det blir konstigt på vissa datorer, beroende på storleken på skärmen. Så kanske borde vara bredare. Men är ju inga problem om man vill ha en enfärgad bakgrund. Då spelar inte längden heller någon roll.

 

Längden/höjden jag har är något så udda som 25 838 px. Jag har alltså provat mig fram. Fungerar säkert med något mindre. Hoppas att det var svar nog på frågan!

Jätefina saker! Förstår att du vart nöjd! :)
Jag har inte följt din blogg så länge och inte riktigt hängt med varför din häst är konvalecent? Kollade lite längre bak i bloggen och läste något om en lös benbit i hoven? Orkar du förklara? :)


Ja visst var det?! ;)

Visst kan jag förklara, är säkert fler som inte hängt med riktigt.

År 2007 så blev Hera sparkad på ena bakknät när hon gick på sommarbete. Det gjorde att hon fick en lös benbit i knät, och det är nog det du har läst om längre bak i bloggen. Då var hon också konvalecent i ett halvår och det tog lång tid att komma igång, eftersom det var lång boxvila efter operationen. Här kan ni läsa mer om det.

Så i sommras (2009) så tog jag in Hera från hagen en dag och hon var då ganska ordentligt halt. Vi tog genast dit en veterinär som tyckte att vi skulle åka in till kliniken, vilket vi gjorde. Det visade sig då att Heras gaffelband var av (en sena som ska motverka ett allt för stort genomtramp i kotleden). Då Hera inte är så gammal (född 2001) så såg prognosen för henne god ut, men konvalecensen på en senskada är, som känt för de flesta, mycket lång. Vi skulle dock fortsätta att skritta henne varje dag och öka skritten succesivt.

Efter tre månader så var vi på ett återbesök på kliniken. Det visade sig då att Heras gaffelband inte hade läkt som det skulle, hon var alltså fortfarande lite halt på det benet vilket hon inte borde ha varit efter en så pass lång tid. Prognosen för henne blev då genast mycket sämre och vi var rädda för att vi skulle få ta bort henne. Veterinären tyckte att vi skulle fortsätta skritta henne men inte så länge (ca 45 minuter).

Dagar och veckor gick och Hera började bli deprimerad och visste inte vad hon skulle göra av all energi. Vi blev då tvugna att ge henne lugnande (ett pulver man lägger i maten som endast ska "kapa topparna") för att kunna hantera henne utan att behöva sätta livet till.

Så två månader senare var vi tillbaka på kliniken. Jag och mamma var ganska säkra på att det inte skulle gå bra, att vi antagligen skulle få åka hem utan häst. Så när vi visade henne för veterinären som sedan glatt tittade på oss och sa "Vilket ben var det hon haltade på? Hon haltar då inte längre!" blev vi väldigt förvånade men otroligt glada!

Mycket mycket lyckliga åkte vi hem igen med Hera med i transporten.

Efter det fick vi uttöka skritten tills vi kom upp i en timme. Efter det så fick vi börja trava, vilket vi började med i fredags! :)


Så lycklig över att få behålla min fina Hera