Kämpa på...
Ja, det är så det känns just nu. Kakan som också stog i vårt stall var även hon på kliniken förra veckan då hon varit halt en längre tid, utan att de har kunnat hitta var felet sitter. Det visade sig att hon hade cystor i båda bakbenen och pålagringar! Nu pratar vi om en häst som är två år gammal och endast har gått korta promenader och stått i hage... Då känns livet bra orättvist!
Eftersom att det betyder att de är tvugna att ta bort kära Kakan, då det inte är någon stor chans att hon klarar operationen, så har de flyttat henne till hennes uppfödare för att hon ska få gå på sommarbete sina sista dagar i livet. Där är hon riktigt lycklig, vilket är det viktiga just nu...
Men det betyder också att Hera står alldeles ensam i stallet. Hon är dock en häst som klarar det bra och står inte och gnäggar eller blir orolig, men jag tror inte att hon har det så roligt heller.. Så jag är i stallet nu så mycket jag bara kan. Har varit där tre gånger idag och ska dit även ikväll, eftersom jag även har alla fodringar. Så red henne på morgonen medan det fortfarande var behagligt ute och sedan tvättade jag henne lite och lät henne beta. Slog gräs åt henne också, 5 kg fick jag minsann ihop! Ganska bra jobbat ;-)
Men det känns fortfarande mycket tungt att ha en så lång konvalecens framför sig, igen. Det känns inte rättvis alls. Men den värsta chocken har lagt sig nu i alla fall och jag kan titta på hästhoppning och hästbloggar utan att få tårar i ögonen. Jag var nämligen så inställd på att det här skulle bli den bästa (häst)sommaren någonsin, att jag skulle rida en massa, tävla, åka på hoppläger, åka till Falsterbo och sedan flytta till Hillton. Men just nu verkar bara det sistnämnda stämma in på den här sommaren. Men jag försöker att inte tänka för mycket på det. Försöker att fokusera på att hon ska bli bättre nu och att allt i alla fall kommer att gå bra. Det slutade i alla fall inte som det gjorde för kära lilla Kakan...
Jag ser mycket fram emot att flytta Hera upp till Hillton, vilket vi gör på måndag och tror att både hon och jag kommer att trivas finfint där :-)
Ha den trevlig kväll
Elin
Allt kommer att bli bra, fina Hera
Eftersom att det betyder att de är tvugna att ta bort kära Kakan, då det inte är någon stor chans att hon klarar operationen, så har de flyttat henne till hennes uppfödare för att hon ska få gå på sommarbete sina sista dagar i livet. Där är hon riktigt lycklig, vilket är det viktiga just nu...
Men det betyder också att Hera står alldeles ensam i stallet. Hon är dock en häst som klarar det bra och står inte och gnäggar eller blir orolig, men jag tror inte att hon har det så roligt heller.. Så jag är i stallet nu så mycket jag bara kan. Har varit där tre gånger idag och ska dit även ikväll, eftersom jag även har alla fodringar. Så red henne på morgonen medan det fortfarande var behagligt ute och sedan tvättade jag henne lite och lät henne beta. Slog gräs åt henne också, 5 kg fick jag minsann ihop! Ganska bra jobbat ;-)
Men det känns fortfarande mycket tungt att ha en så lång konvalecens framför sig, igen. Det känns inte rättvis alls. Men den värsta chocken har lagt sig nu i alla fall och jag kan titta på hästhoppning och hästbloggar utan att få tårar i ögonen. Jag var nämligen så inställd på att det här skulle bli den bästa (häst)sommaren någonsin, att jag skulle rida en massa, tävla, åka på hoppläger, åka till Falsterbo och sedan flytta till Hillton. Men just nu verkar bara det sistnämnda stämma in på den här sommaren. Men jag försöker att inte tänka för mycket på det. Försöker att fokusera på att hon ska bli bättre nu och att allt i alla fall kommer att gå bra. Det slutade i alla fall inte som det gjorde för kära lilla Kakan...
Jag ser mycket fram emot att flytta Hera upp till Hillton, vilket vi gör på måndag och tror att både hon och jag kommer att trivas finfint där :-)
Ha den trevlig kväll
Elin
Allt kommer att bli bra, fina Hera
Kommentarer
Postat av: Roos
Fan vad sorgligt med Kakan :( Och jag tycker så synd om dig Elin, du kan få rida Rambler nån gång om du har lust :)
Trackback