Satt och tittade på lite bilder från tiden med min ponny igår och blev nästan lite nostalgisk. Det är drygt ett år sedan jag sålde min ponny Spring Time, men hon såldes till en tjej och hennes mamma, som hade henne i samma stall som vi stog i innan vi flyttade till Hillton där vi står nu. Det stallet ligger nu fem minuters skrittavstånd från Hillton, så hon är verkligen inte långt borta. Men jag blev ändå lite nostalgisk och längtade tillbaka lite till ponnytiden när jag satt och tittade på alla bilder. Hon var/är en så himla fin ponny och vi hade så himla kul!

Hon och jag på vår första eller andra lokala tävling tillsammans







Hon var en ganska bråkig ridskoleponny när vi köpte henne. Då pratar vi inte bara bråkig att sköta om i allmänhet utan det var en ponny som gav mig några skenturer i början och kunde visa att hon minsann inte ville gå på en viss vg genom att stegra vända i luften och sticka hem. Hon var inte alls rutinerad på tävlingsbanan heller. Men oj vad den ponnyn kan hoppa och vad hon älskar det!

Tiden gick och hon och jag lärde känna varandra innan och utan vilket som småningom  även visade sig på träningar och tävlingsbanorna. Hon blev även jättemysig i hanteringen, till mångas förvåning. 









Åh, vad jag tycker om den där ponnyn och jag saknar det vi hade! Men hon har det bra med sin nya ägarinna som fortsatt att tävla och träna henne i hoppning. Så hon är lycklig och jag kan gå och hälsa på henne hur ofta jag vill, vilket jag inte är sen att utnyttja ;-)