Tränade för Hannah i förmiddags. Hera kändes jättefin och vi jobbade med att jag skulle få ettt jämn tryck i stigbyglarna och ett fint stöd i båda tyglarna.

Vi hann inte rida så länge förrän Hannah säger "Ser hon inte ut att markera i ena varvet?". Hera nickade nämligen med huvudet i höger varv, men inte i vänster. Visade ingenting på rakt spår heller. Så vi bestämde att avsluta träningen där, ville inte chansa. Provade att longera henne för att se hur det såg ut då, men hon blev helvild då och jag trode att hon skulle gå omkull så det kunde vi inte göra.

Med hjärtat i halsgropen ringde jag genast Marie, vår veterinär och vi hade sådan tur att hon precis skulle åka till jobbet och kunde svänga förbi och titta på Hera på en gång. Så jag skrittade i ungefär fem minuter medan vi väntade på henne.

När hon kom så tittade hon på henne medan jag red i trav i båda varven och hon såg nickningen Hannah hade påpekat. Så sa hon åt mig att ställa mig i lätt sits och ge henne långa tyglar. När jag gjorde det så försvann nickningen och Hera kunde gå på en liten volt utan att verka det minsta brydd. Hon börjde sig också ordentligt i båda varven vilket de tydligen försöker undvika om de har ont någon stans. Så hon trode att det helt enkelt var jag som gjorde något med sitsen i lättridningen, eller med handen, eller att hon bara inte är tillräckligt igenom i det varvet och går lite mot bettet.

Så vi kunde andas ut! Tog ett tag innan jag hämtat mig från chocken dock... Så jag ringde Hannah och berättade vad Marie sagt och vi bokade genast in en ny träning så snart som i morgon förmiddag! Bra om vi kommer igång och nu har vi ju ytterligare en sak att öva på!

Här är en liten film, oredigerad, från idag :)